Helgen är nu mera historia.

Fort går det. Nästan allt för fort. Vardagen kommer snabbt ifatt mig och likaså hösten... I lördags njöt jag dock som tusan av solen. Vi va i Uppsala och tittade på min Karl som spelade sm-final i amerikansk fotboll. Svetten rann, hjärtat bultade som bara den. Men, tyvärr blev det ingen vinst :( dock en andra plats = silver. Galet bra enligt mig. Min vapendragare Emma va självklart med mig så vi passade även på att strosa i Uppsala och även fika på ett super mysigt bageri.
Så, nu hoppas jag så in i att det ska bli minst lika varmt o skönt i helgen :)
Vi hörs.


Tips mottages.

Påbörjat ett litet expriment med mig själv. På morgonen alltså. Jag ställer klockan på 06.45, sen 06.46, o till sist 06.47. Jag hinner inte somna om ordentligt då. Men ja, jag snozar ändå. En biverkning har dock vaknat till liv. Ni anar inte. Jag fattar själv ingenting. Jag svär, ryter, fnäser. Minst i tio minuter. Tips på ett glatt morgonhumör?? Lämna gärna det här såfall.


Fötterna på bordet och premiär

Hösten är här. Fint säger jag. Finns dock en sak som jag ogillar lika mycket varje år. = Allt snorande när jag är förskyld. Men ja dör ju inte o tur är väl det. Sen finns det en sak till. Fast den gillar jag så in i. Hockey säsongen börjar. Så. Idag köpte jag o min kära vän lite öl och lagade god mat. Vi tittade såklart på premiären för mitt fina hemmalag. Självklart hade vi fötterna på bordet och samtalsämnet va enbart hockey. Godnatt sötisar.


Bland det bästa jag vet.

Det här med att vara moster. Alltså. Det är så fint på alla sätt och vis.

Tänk vad krabaten växer, utvecklas och gör framsteg. Dag för dag. I sin aldeles egna lilla takt.
Kan vara bland det finaste som finns.


Även att jag inte får följa med på din resa dagligen så längtar jag som tusan tills vi ska ha pusskalas igen.

När mina näsborrar känns som torkade russin.

Alltså. Det här med förkylning. Finns det något värre?
Ni kanske inte alls håller med mig.(???)
Men alltså ni förstår nog inte, mina näsborrar har typ blivit två små russin som dessutom börjat ömsa. Stämbanden har typ torkat ut, så prata kan jag inte heller göra.
Jag har för första gången känt mig som en pensionär med liggsår. Tror jag. Jag har vilket fall fått byta soffliggarställning var femte minut. Så nästan vilket fall.
Men sen finns det en sak som är så bra med att vara förkyld. Alltså det e helt galet. Jag behöver lixom inte göra någonting alls här hemma.
Min karl gör, näst intill, allt jag ber om. Vilken klippa han är alltså.
Frågan är dock om jag utnyttjar detta en smula??? det slog mig nämligen att jag gjorde det ikväll.. Upps.
Min karl hade lagat en god middag, serverat mig vid bordet och drycken likaså.
Jag skulle precis ta min första mun. Då insåg jag, eller rättare sagt, kände, att jag hade frihet i mina näsborrar.
Allt stannade lixom till. Doften ångades framför mig.  Smak va alldeles len i munnen och de olika kryddorna var en alldeles perfekt kombo.
Precis då när jag insåg detta ville jag näst intill skrika ut min lycka. Men
Kom genast på att det stog ett stort diskberg i köket ( han stoppade ju inte in i diskmaskinen efter att han lagat maten) och grädden till choklad puddingen inte va vispad. Hmmm...
Vadå ska jag göra detta nu??...
Host,host......
Jag drog filten om mig och beklagade mig om hur torra mina näsborrar blivit och förklarade likheten med ett russin.
Han log lite fint, tog ett djupt andetag och sa- Du blir nog frisk snart. Och gick ut i köket o började vispa grädden.....
Undra om han tröttnat på mig o min sjukdom?? ;)

Förtrollad i en vacker stad


Ok. Ännu en paus kom.
Denna gången känner jag dock att den va mycket mer befogad än vanligt.
Jag har varit i ett annat land.
Jag har haft solglasögonen på mig konstant. Likaså bikinin. Jag har övat på min spanska. Druckit sangria och beskådat en otroligt vacker stad.
Jag säger bara Barcelona.
Vilken stad.
Längs kullerstensgatorna har jag strosat för att senare ta en paus och beställa sangria. Runt hörnet sjöng en äldre herre opera. Lite längre fram spelade en annan panflöjt. Samtidigt beskådade jag de vackra byggnaderna, lamporna, balkongerna, människorna.
Kombinationen var fantastiskt.

Mosaiken va det finnaste jag beskådat. Den fanns överallt.


Båtar längs med hamnen som va en given plats för mig på morgonen


Byggnaderna fick mig näst intill att bli stum.


Vi skrattade och njöt av fin vänskap


Beskådade även vackra palmer



Barcelona fångade mitt hjärta. Jag känner mig väldigt berest för min ålder och har upplevt allt från att ha sovit på den kinesiska muren till att bada med sköldpaddor i sydamerika. Men alltså. Barcelona.
Någon gång i mitt liv måste jag bara prova på att bo där. <3

Förlåt för extremt dåliga bilder. Men hittar inte sladden till kameran. Men visar bättre bilder inom kort!

Stor kram till er <3

RSS 2.0