Trodde aldrig att jag skulle få bo i ett kungarike.

När jag va liten drömde jag om att få bo i ett palats. Jag gör det fortfarande. Tänk att få ha flera våningar att bo i. Högt i tak. Stukaturen i taket är självklart givet. Öppna spisarna knastrar i de olika rummen som ger värme. Jag slänger in lite ved då och då. Allt för att glöden inte ska släckas. Punchverandan ska vara inred med antika små ting och vara mitt finaste näste. Det är där jag ska njuta som mest och bara betrakta livet som varit och livet som komma skall. Mitt egna kungarike. Tänk va fint. Det är min dröm.

När jag gick på promenad idag så beskådade jag en skylt. En skylt som beskrev det område jag bor i just nu. Atlas. Skylten beskrev detta område med fina ord. Jag läste och njöt och kände att jag, kanske, redan nu har flyttat in i min framtida dröm. Mitt egna Kungarike. Inte riktigt, men nästan. Kanske en början vilket fall.
kunde inget annat än att dela med mig till er.
Jag ska nu presentera:





     DET LITTERÄRA STOCKHOLM
"Kungariket Atlas. De kan se det därifrån, om de går upp mot brofästet. Tågens små flitiga skalbaggasryggar pilar och rasslar vid den väldiga gula Bonniersskyskrapan, ett blågrått armband av vatten sträcker sig in bland ännu grönare atar, som är vattenvända, vatten och metall ramar in kungariket Atlas och skiljer det från den grå, sugande Sankt Eriksplan, som klänger som en fuktig trädsvamp på Atlas utsida, en igel som suger och suger ur det friska, grönskande köttet"

Ur "Kungariket Atlas". 1984
Av HEIDI VON BORN. 1936

Syskonen Ella och Nisse Ahrenfri flyttar till Atlasgatan 1957, Ella arbetar på Centralbadet. Hon känner först främlingskap i den nya miljön men upptäcker snart tillsammans med Nisse
sitt nya rike, Kungariket Atlas.


När blommorna flyttar in och jag bara är.

Jag tänder ljus efter ljus. Släcker alla lampor och tänder några ljus till.
Det är precis just då som jag njuter som mest och berömmer mig själv för helt onödiga saker. Bara för att jag ska få ligga kvar och betrakta lite till.
Jag tittar runt i min lägenhet och beskådar alla fina blommor som vi köpt. Jag hoppas dom lever ett bra tag. Mina blommor brukar dock inte få chansen till det. Jag vet lixom inte hur jag ska komma ihåg att vattna dom, prata med dom, berömma dom för hur ståtliga och fina dom är. Jag vill näst intill kunna tilltala dom vid namn med hopp om att dom ska få känna sig personliga och kanske leva lite längre då.

Vita ståtliga vasar fick flytta in.

Orkideerna fick bytas ut till en helt ny familj, småttingar och gamlingar, då både knoppar och blommor fanns på.

Denna rosa lilla flickblomman fick stå ensam på bordet. Hon gillar dock all uppmärksamhet hon får på grund av att hon är så söt...


Tulpanerna flyttade in i flock och fick bosätta sig i den finaste vasen jag äger. Dom mår bra där.


PS. Här är mina nya, fina, sängbord. Färdiga och på plats. Fattas dock lite saker att ha på dom, men det kommer. Tack min bästa Evelina <3. DS


RSS 2.0