Lever fortfarande på gårdagen.

Skratt. God mat och även gott vin. Allt detta tillsammans med en kär barndomsvän.
Bara det har gett mig många  leenden idag.
Väl hemkommen, allt för sent, möts jag av min fina karl som hållt sig vaken för att vi skulle kunna få lite kvalitetstid tillsammans.
Jag babblade på. Precis sådär som vi tjejer gör ibland. Medans killen ifåga mest "lallar" med och fösöker vara stöttande. Precis så gjorde även min karl. Han höll min hand och nickade fint och va mer än förstående. Men det gjorde inget. Jag va nöjd ändå.
Då jag för tillfället, och sedan lång tid tillbaka känner mig skoltrött var detta det stora samtalsämmnet. Min karls "lallande" gick sedan över till ett fint engagemang.
Vi bollade ideer och summerade. Skrattade. Vred och vände på saker och ting.
Ja, så höll vi på ett bra tag.
Fint tycker jag. Och härligt om inte annat. Ja för mig vill säga.
Idag. Ett dygn senare. Har jag fortfarande grus i ögonen då sovtimmarna blev allt för få.
Men den fina middagen och det sena samtalet är värt varenda gruskorn.
Min fina Karl och min fina vän <3
Hoppas ni får en lika solig och fin dag som jag. Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0